Högsta domstolen (HD) har ändrat Mark- och miljööverdomstolens (MÖD) tidigare praxis kring äldre rättigheter (bl.a. urminnes hävd, privilegiebrev och häradsdomar). Genom HD:s dom ”Gäddeviksås kvarn” i mål nr T 385–23 från den 5 december 2024, underkänner HD MÖD:s slutsats att förbjudna kraftverk och återkallade tillstånd diskvalificeras från att ingå i NAP-omprövningen.
Bakgrund
Bakgrunden i målet var att en länsstyrelse hade förelagt en innehavare av ett äldre strömkraftverk att senast den 1 april 2015 antingen ansöka om tillstånd till vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel eller upphöra med verksamheten. Ingen ansökan lämnades in och föreläggandet fick laga kraft. Därmed blev det förbjudet att driva verksamheten varför innehavaren avbröt produktionen av elkraft.
De nya bestämmelserna om moderna miljövillkor för vattenkraftsel (NAP) började att gälla 2019. Samtidigt infördes i lagen om införande av miljöbalken (1998:811) en ny bestämmelse, 5 a §, som tydliggör vilken betydelse bland annat urminnes hävd har för rätten att bedriva vattenverksamhet. Med stöd av de nya bestämmelserna ansökte innehavaren av kraftverket om uppdatering av villkoren för verksamheten. Mark- och miljödomstolen ansåg att verksamheten bedrevs med stöd av urminnes hävd och biföll ansökan. MÖD undanröjde emellertid underinstansens dom.
HD:s dom
HD förklarar i målet att vattenverksamhet kan anses vara bedriven enligt urminnes hävd även om den teknik som används för att utvinna vattenkraft har förändrats över tid (jfr Civilutskottets betänkande 2017/18:CU31 s.18 f.). Att t.ex. turbiner för elproduktion installerats vid ett senare tillfälle i en äldre vattenverksamhet behöver alltså enligt HD inte innebära att verksamheten inte längre bedrivs enligt en urminnes hävd.
För att redan etablerad urminnes hävd ska upphöra att gälla, krävs enligt HD antingen att rättighetsinnehavaren efterger sin rätt eller att rättigheten utsläcks genom lagstiftning eller expropriation. Såväl ett eftergivande som ett utsläckande måste vara tydligt och definitivt. (Se ”Girjasdomen” NJA 2020 s. 3 p. 215.)
Enligt övergångsbestämmelserna till lagändringen om NAP ska äldre bestämmelser fortfarande gälla för handläggningen och prövningen av mål och ärenden som har inletts före ikraftträdandet (se SFS 2018:1407). Om ett föreläggande har fått laga kraft före lagändringarnas ikraftträdande är det ärendet avslutat, och det träffas alltså inte av övergångsbestämmelserna. Handlar föreläggandet om att söka tillstånd för något som inte längre kräver en tillståndsansökan, har föreläggandet därmed förlorat sin betydelse. (Jfr Civilutskottets betänkande 2017/18:CU31 s. 23.)
HD förklarar följaktligen att även om tillsynsärendet var avslutat 2015, gällde förbudet fortfarande när NAP-bestämmelserna trädde i kraft. Varken föreläggandet eller förbudet har dock inneburit att den rätt som innehavaren kan ha haft att dessförinnan bedriva vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel har utsläckts (se p. 15 i målet). Att innehavaren till följd av förbudet avbröt produktionen medförde inte heller att han kan anses ha tydligt och definitivt eftergett sin rätt att bedriva verksamheten (jfr p. 13 i målet).
HD anser sammantaget att verksamheten vid kraftverket kan omfattas av en sådan särskild rättighet som avses i 5 a § lagen om införande av miljöbalken, trots att den vid ikraftträdandet av NAP-bestämmelserna omfattades av ett lagakraftvunnet och gällande förbud.
Alrutz’ Advokatbyrå välkomnar HD:s förtydligande angående urminnes hävd i NAP-omprövningen. Byrån har mångåriga erfarenheter av att bistå vattenverksamheter i olika tillståndsprocesser sedan byråstarten 1909. Du kan läsa mer under vårt verksamhetsområde vattenrätt.
